Join Last.fm or log in to leave a shout for Gypsyroad.
-
TheBeasley
Du, vad av Deep Purple ska jag lyssna på om jag tänkt ge en skiva chansen? Gillar verkligen Blackmores gitarrspel på Rainbows debutskiva. Har Deep Purple någon skiva som liknar den?
Actions
-
TheBeasley
Sista avslutande fyra-fem instrumentala delar på "Undun" är fan beyond insane. Så jävla bra. Sjukt bra avslut verkligen. Mindblowing första gången jag hörde't.
Actions
-
TheBeasley
... söker efter den (och det gör väl varken du eller jag, om jag får dra med dig där).
Actions
-
TheBeasley
... om potentiell bra musik. Och sedan den inställningen övergavs har jag faktiskt hittat sjukt mycket bra musik jag annars aldrig skulle ta mig an. Jo man måste ju generalisera och göra snabba slutsatser i mångt och mycket, man har ju inte riktigt tid till att undersöka varenda liten artist - ofta kan man ju intuitivt känna (om man är en erfaren lyssnare), som du säger, ifall någonting är för en. Men ibland kan ju skenet bedra (som i fallet "Wonderwall" med Oasis t.ex.). Även jag har extremt svårt för den typen av kommersiell elektronisk musik, och särskilt nyfiken på elektronisk musik i allmänhet är jag inte särskilt intresserad av, men det är mycket möjligt att jag kan ändra mig. En elektronisk grupp lyssnar jag faktiskt på, The Tough Alliance ifrån Göteborg, men längre än så har jag inte kommit. Men det är ju antagligen så att det inom elektronisk musik finns lika fina pärlor som det finns inom dom flesta genrer, bara att dom allra finaste diamanterna inte når dom som inte aktivt..
Actions
-
TheBeasley
Tjena mannen. Ber om ursäkt för att jag svarar så sent: har haft fullspäckat schema den senaste månaden (två tentor, resa ifrån GBG-STHLM och tillbaka, och lite annat). Nåväl. Hm det är intressant det du säger. Ett mellanting emellan alltför utstuderad och alltför improviserad musik är väl det som faller dom allra flesta, däribland mig själv, bäst på läppen. Har ju inte hört särskilt mycket jazz egentligen, men på tal om "fri musik" så måste jag ändå säga att jag kan ha svårt för alltför improviserad musik av den anledningen att jag har svårt att hitta en greppbar kontur i det hela, känns som att jag faller nedför ett träd utan att ha några grenar att klamra mig fast vid. Håller även med angående att lyssna själv och bedöma själv: minns hur jag själv för cirka fyra-fem år sedan kunde avfärda band av helt nonsens anledningar egentligen. Hade redan på förhand bestämt mig för att X-band inte var för mig/var ett dåligt band. Jättelöjligt och med den inställningen går man ju faktiskt miste
Actions
-
MusicMagic77
Hello! Thanks for the visit. If you like Thin Lizzy, check out this band [artist]Black Star Riders[/artist] >> They play very good musics. Cheers! Andy
Actions
-
TheBeasley
Alltså det har ju blivit lite populärt att ogilla/hata (väldigt mycket hat i t.ex. hipsterkretsar som jag umgåtts en del i) bara för att de blev så satans jävla stora och gigantiska som de faktiskt blev. Men hade någon av bröderna (gärna båda två - i drogöverdos eller slagsmål med varandra) kolat efter deras andra skiva (en av världens bästsäljande skivor överhuvudtaget förresten, "Whats The Story (Morning Glory)?") så hade de lätt fått det erkännande även bland pretentiösa nissar som de förtjänar. Äh jag ångrar mig, det är fan väsentligt att höra deras två första skivor, två mästerverk, den ena är oljig distad rock, den andra är mer pretentiös med sina långa ballader osv... Bra jävla skit i alla fall. Nu slår jag på "Live Forever" full som fan och låtsas som att jag är en del av storheten i det eviga Livet.
Actions
-
TheBeasley
I alla fall: Oasis är ju lite missuppfattade bland "allmänheten" idag kan jag tycka... Det tjatas om "Wonderwall" och lite töntig poprock... Men fan, i alla fall deras första skiva är ju långt ifrån töntig eller mesig eller whatever, utan den är ju "hur hård som helst" (tja inte dödsmetall men...)... Alltså, den har verkligt distade gitarrer och är i grund och botten jävligt "oljig". Den är rock n roll helt enkelt med ett antal kanonspår och mästerverk, förutom just "Live Forever" så har den introspåret "Rock N' Star" som verkligen manglar, "Slide Away" med en fantastisk sångprestation av Liam och "Cigarettes & Alcohol" (som var med på min senaste top 10-lista över dom bästa låtarna överhuvudtaget på flashback). Men såklart, du missar ju inget väsentligt genom att skippa Oasis egentligen (det är ju väsentligt för mig är det ju, men jag skall inte ljuga: dom är ju bara - tillsammans med 99% av all skapad musik- bara en parentes i musikhistorien).
Actions
-
TheBeasley
... ödesdiger skiva i varje fall. Deras uppföljare, "Hell On Earth" (fett namn för övrigt), som jag lyssnat mycket på det senaste, är nästan ännu obehagligare: Mobb Deep gör det mer monotont, mer skräckinjagande... Rekommenderas också naturligtvis, även om "The Infamous" är snäppet bättre. Hehe "Live Forever"... Borde skriva en doktorsavhandling om den låten. Så bra tycker jag att den är. Historien bakom låten är nästan ännu fetare. Den släpptes ju 1994, under Grunge-eran och då framförallt Nirvana var sanslöst stora. Dom hade precis gjort en låt som hette "I Hate Myself And I Want To Die" och Noel (geniet i Oasis) sa någonting i stil med att "As much as I love him (Kurt Cobain) I'm not fucking having that - Americans coming over here, on smack, telling our kids that they want to die, I'm not fucking having that... And that's why I wrote "Live Forever", som en direkt respons på den liksom. Sjukt fett. Noel. Vilken Gud.
Actions
-
TheBeasley
... varav en av låtarna heter "Kingdom Come" och är, hands down, en av världens bästa låtar alla kategorier. Så lyssnade jag på dom tre låtarna i flera års tid, tills typ 2010 eller 2011 fick reda på att han varit frontman och sångare för just nämna "The Motorhomes" som släppte två skivor i slutet av 90-talet och början av 2000-talet. Igår återupptäckte jag bandet och fan vad BRA det är. Vet inte om det riktigt är din stil dock, känns rätt brittiskt sent 80-tal/tidigt 90-tal influerat á la skön, lågmäld popmusik. Ett litet sidospår, nåväl: var var jag? Juste, "The Infamous" är ju sinnessjukt mörk och dyster egentligen. Man får verkligen känslan av att, som en svensk hiphop-bloggare formulerade det: "Om du blundar och lutar dig tillbaka med Survival eller Shook Ones i hörlurarna så är du där på gatorna i Queensbridge. Du ser bron och gatlyktorna och du känner hur du springer nerför gatan med hjärtat i halsgropen och någon som inte vill dig väl hack i häl." - klassiskt! Verkligen en...
Actions
-
TheBeasley
Jag är lite dragen just nu så allt jag säger kanske inte "makear sense" så att säga, men förhoppningsvis är jag någorlunda klar i alla fall. Hur kommer det sig att du inte kommer hamna i någon progressiv rock-period snart? Tycker du att det är en lite tröttsam genre? Vad anser du om dess systergenre förresten, progressiv metal i form av till exempel Dream Theater? Både Kwelis nya och Common ska jag lyssna på när jag får tid... Har som sagt inte försökt hitta något nytt den senaste veckan på grund av fokusering på annat (återupptäckte dock en pärla, ett svenskt band ifrån Jönköping som heter The Motorhomes som runt millennieskiftet släppte en fantastisk skiva vid namn "Songs For Me (And My Baby)": en liten rolig anekdot angående det bandet är att jag vid drygt fjorton års ålder spelade datorspelet Starcraft, och genom en profil på den sidan hittade till en myspace-länk/profil till en snubbe vid namn Mattias Edlund som via den myspace-sidan hade lagt upp tre stycken fantastiska låtar...
Actions
-
TheBeasley
... Till styrkan och kraften i Liams röst. Under mitten av 90-talet hade han verkligen världens kraftfullaste rockröst tycker jag. Satan vad jag går igång på den. Till det magnifika gitarrsolot naturligtvis. Lyssnade på låten två gånger på vagnen hem bara för att du nämnde den. Det var väldigt längesedan. Lyssnar du något på Oasis utöver 3 minuters radiostunder? Gillar du dom?
Actions
-
TheBeasley
Oj, "Live Forever" alltså? Damn... Vet inte var jag skall börja. Tja, kan ju börja i änden som säger att det är världens bästa låt (för mig) i alla fall. I vissa stunder tycker jag så i alla fall. Ibland kan jag inte direkt nämna en enda låt som står över alla (vem kan det egentligen?), men vid dom få stunder då jag får för mig att det är möjligt, då nämner jag "Live Forever". Jag älskar verkligen allt med den låten: alltifrån den underbara texten - och detta trots att jag egentligen inte alls är en "live forever"/evigt ung-person eller hur man ska säga det) -, den utstrålar verkligen ungdomens levnadsvilja och energi som ingen annan låt jag vet, speciellt stycket "I think you're the same as me//We see things they'll never see//You and I are gonna live forever...". Två personer som ser storheten i någonting, någonting som ingen annan i hela världen förstår, och därigenom får en nyckel till någonting oändligt större (evigt liv? - "You and I are gonna live forever") än detta jordeliv.
Actions
-
TheBeasley
... feta beatet, vet inte om du hört den? Kanye är ju ingen supergrym rappare egentligen, men jag gillar hans texter, det är rätt mycket känsla i hans grejer, även om han på senare år försökt vara så vulgär som bara möjligt. Men han är en av få rappare som vågar vara känslosamma på riktigt, och det gillar jag. Det han gjorde tillsammans med Just Blaze på "The Blueprint" (Jay-Z) är sjukt bra tycker jag. Grymma soulproduktioner som verkligen gråter. Dilla är grym som fan också tycker jag, men har hört sorgligt lite av honom egentligen. Faktiskt så drog jag hem "Slum Village Vol 2" med hans grupp i dagarna, som jag tänkte lyssna på när jag får tid. Men han är grym. Även Madlib som han producerat mycket ihop med är en favorit; det han gjorde på "Madvillainy" är produktionsmässigt top fem skivor för mig kanske.
Actions
-
TheBeasley
... göra med att produktionen var så mycket mer sparsmakad och minimalistisk i jämförelse med 2000-tals rappen. (Jämför dom minimalistiska 36 Chambers-beatsen med Kanye Wests "bombastiska" - fast inte bombastiskt på riktigt, men för att komma närmare kärnan - produktioner liksom). Men när det träffar rätt, träffar det jävligt rätt som du säger, i fallen 36 Chambers och The Infamous. Det bidrar lite till den där otäcka, skrämmande känslan när det enda som når öronen är en mörk basgång och ett hårt trumkomp kan jag tycka, fast ibland blir det som sagt trist när man inte "känner det". Det blir ju även en helt annan grej om man var runt vår ålder i mitten av 90-talet om växte upp med det soundet, än att börja gräva i det soundet såhär i efterhand, när öronen är mer vana att höra klubbhiphop än mer sparsmakad sådan, om du förstår vad jag menar. Premier har ju för övrigt proddat "Nas Is Like" ifrån Nas' fjärde platta, vilken är en top 10 Nas-låt för mig, och mycket på grund av det sjukt...
Actions
-
TheBeasley
Håller med. Ge skivorna den tid det tar för att lära känna dom liksom. Samtidigt kan jag känna att mycket av den typen av musik är som mörk choklad; god i små mängder så att säga. Gäller naturligtvis för mycket mer musik än bara progressiv rock såklart. Jag hörde ett par nyinspelningar med Black Star (har jag för mig...) som en polare visade för drygt ett-ett och ett halvt år sedan som var svinfeta verkligen, eller om det var Kweli solo-låtar där Mos Def var featured... Blev lite sugen på Kweli/Mos Def/Black Star nu bara för det... Kanske tar och lyssnar igenom Black Star-skivan ikväll bara för det... Även sugen på att lyssna lite på Kwelis solokarriär. Common gillar jag som fan men har egentligen bara hört honom när han gästat andra rappares låtar, plus några enstaka sololåtar (bland annat ett Premierproddat beat faktiskt). Jo jag håller med dig lite angående det monotona och trista. En hel del av 90-tals rappen kan jag tycka är riktigt trist faktiskt, vilket antagligen har att...
Actions
-
TheBeasley
Sorry för sinnessjukt wall-of-text. Hade inte tänkt skriva dom två sista inläggen utan hålla det kort, men av någon anledning fick jag sådan eld i röven att jag bara gick på som en ångvält.
Actions
-
TheBeasley
Höll Premier som min absoluta favoritproducent för bara något år sedan och bakåt. Nu har jag börjat älska ett mer smutsigt sound (hans beats på t.ex. "Moment Of Truth" är som sagt väldigt fina, sådana som man tar i med silkesvantar liksom), där man nästan kan lukta till sig asfaltsdoften á la Havoc ifrån Mobb Deep och RZA, men han är ändå top tre. Sjukt maffiga beats verkligen. Han har ju producerat sjukt många feta för andra rappare också genom åren (tja typ "Mathematics" ifrån BOBS som du vet) och "N.Y State Of Mind" (top 10 beats öht någonsin imo), men även grymt många andra pärlor.
Actions
-
TheBeasley
Gang Starr är sinnessjukt bra. Speciellt deras skiva ifrån 1998 "Moment Of Truth" där DJ Premiers snygga produktionsstil tagits till nya höjder. Alla beats känns jävligt snygga helt enkelt, ganska "slick" stil. Att lyssna på den skivan rent beatmässigt för öronen är som att svalka fötterna i havet en supervarm sommardag: ALLA beats är verkligen överfeta. Premier rankas ju ofta som bland dom tre bästa producenterna överhuvudtaget. Sedan gillar jag Guru (snubben som rappar i gruppen) som fan: väldigt laidback, lite "gubbig" stil (han är långt ifrån gangster, utan väldigt filosoferande, eller halvfilosoferande i alla fall, väldigt reflekterande och tillvaron, om gatan, om religion o.s.v.). Rekommenderar den skivan som fan i alla fall. För några år sedan spelade jag nästan sönder den skivan, men nu var det ett tag sen.
Actions
-
TheBeasley
... "Kind of Blue" som du nämnde några försök till innan jag går vidare. Schysst, på tal om Black Star har jag för mig, nånstans i bakhuvudet att dom ska spela in en uppföljare till den skivan? Har du hört nåt om det? Jo jag har ju det... Knarkade den som fan i ett par dagar, och ruset har nog inte riktigt lagt sig än, även om jag inte riktigt lyssnar så intensivt på musik just nu på grund av att jag skriver på en tenta, så det blir mest strölyssnande i bakgrunden (vilket ju skär i själen - föredrar till 100 procent att verkligen fokusera på musiken). Men jag är inne i en period just nu när jag köttar N.Y rap ifrån 90-talet som fan. Det där smutsiga, gatusoundet är nåt jag älskar för stunden. vad tycker du om Kwelis senaste skiva och vad tycker du om hans övriga soloskivor (om du lyssnat på dom då)? Läste en rätt intressant recension av Talibs solodebut på bloggen jag länkade dig på flashback, men inte tagit mig tiden att lyssna på skivan än.
Actions
-
TheBeasley
"Foxtrot" har jag nog lyssnat igenom en gång eller två, eller så är det någon av deras andra skivor jag gett en chans utöver "Selling England"... Tycker det kan vara rätt mastigt att ta sig an skivor i den genren, så det tar ofta rätt lång tid emellan varven för mig gällande att lyssna igenom nya skivor. Men eftersom "Selling..." är så sjukt bra så har jag tänkt lyssna mer på dom (Genesis). Angående Crimson så har jag bara verkligen lyssnat på debutskivan, och visst tycker jag att deras "stil" kan kännas lite mekanisk och grå ibland, lite för utstuderat kanske (raka motsatsen till hur jag upplever Genesis för övrigt), men den är jävligt bra ändå tycker jag. Tack för tipsen: både Rush och Yes har jag varit intresserad att lyssna mer på. Titelspåret på "Close To The Edge" har jag faktiskt hört två-tre gånger och gillar det som fan. Minns att den klingade in på drygt 25 minuter eller sånt, now that's something liksom. John Coltrane har jag varit lite intresserad av, men måste ge...
Actions
-
TheBeasley
Är för övrigt sinnessjukt taggad på att spendera kvällen med att bara pressa hiphop ur högtalarna. Upptäckt en svinfet skiva precis, "Dah Shinin'" av Smif N Wessun, samt ruggigt taggad på "Illmatic". Lyssnade ett par spår, bland annat "Life's A Bitch" på vagnen igår, så jävla fet verkligen. Nas är verkligen grym på det spåret också, med sitt cirkelrimmande kring mikrofonen.
Actions
-
TheBeasley
Jazz är förresten rätt schysst, men jävligt svårbegriplig musik (i alla fall av det jag lyssnat på, vilket förvisso inte är så mycket) tycker jag. Framförallt är det jävligt coolt (betoning på coolt) att lyssna på jazz. :*
Actions
-
TheBeasley
Speciellt när han tar död på Cheese (som ju för övrigt är Method Man ifrån Wu-Tang!!) i sista säsongen (har jag för mig?), sådär sjukt plötsligt när alla gäng har en gathering. Aha okej, hur skulle du definiera progressiv rock? Intressant genre som fan, men det är ju ofta rätt mastigt att ta sig an den, så det blir rätt sällan för mig, men dom senaste månaderna har jag lyssnat rätt mycket på Genesis "Selling England by the Pound": sinnessjukt bra skiva. Har du hört den? Gillar även King Crimsons debutskiva som fan, speciellt "Epitaph" och "I Talk To The Wind", eller ja, allt på den skivan utöver det tråkiga improviserandet på "Moonchild" är faktiskt fantastiskt. Just att koppla bort filmmusiken ifrån filmen lyckas jag göra rätt bra (tror jag...). Eller tja, visst kanske vissa scener ploppar upp i tankarna, men det kan vara härligt ändå. Eller tja, jag vet inte. Läste förresten ditt senaste inlägg i Eminem-tråden. Välskrivet som fan. Kanske kommer med något svar på det ikväll.
Actions
-
TheBeasley
Du, det var faktiskt ett sammanträffande. Hade försökt skicka länken genom lastfm i flera timmar, men den ville sig inte, så till slut tappade jag tålamodet och bara skickade den över flashback. Såg dock att du lyssnade på skivan när mitt tålamod tröt, haha. Ska nog också lägga in lite fler trevliga bilder på min profil ikväll, när får tid... (Pluggar lite just nu).
Actions
-
TheBeasley
Men det kan vara trevligt. Snackar vi rent instrumental musik föredrar jag dock oftare filmmusik. Soundtracket till LOTR kan jag lyssna på hur mycket som helst. Jaså. Har egentligen ingen större koll på Stockholm: farsan min bor i Nacka (Saltsjöbo eller Saltsjöboden eller något sånt heter det tydligen mer specifikt). Jo, jag bor fortfarande i Göteborg. Dåligt av mig att inte tydliggöra det. Har haft planer i ett par år att sticka till Uppsala för att plugga på universitetet där, men träffade nyss flickvän här i Göteborg, så det blir inget av det. Och distansförhållande skulle jag aldrig palla (tror jag - är lite för bräcklig och ynklig för det). Bor fortfarande hemma, men har en stark känsla som växer inifrån att jag måste flytta ut snart - hur det nu skall gå till. Singelversionen av C.R.E.A.M var ju faktiskt ännu bättre. Och satan vad bra den videon är egentligen. Inget spektakulärt, men att se Inspektören där bakom galler och rappa "learned life is hell" är fan hårt.
Actions
-
TheBeasley
Ah okej. Av dom mer udda karaktärerna gillar jag nog... Vad heter han nu igen... *gräver i minnet*... Öh... Vad fan... Har det på tungan... Typ Spider eller något i stil med det. Juste, Slim Charles haha. Älskade honom. Riktig karaktär. Hade det gjorts en sjätte säsong borde den cirkulerat kring honom anser jag. Fast du kanske inte ens kommer ihåg honom, han har ju ingen megaroll direkt (han är för övrigt sinnessjukt likt rapparen Pusha T ifrån Clipse). Alltså idag har jag nog lyssnat igenom Darkness sex-sju gånger (jämnt fördelat emellan mobilen och genom datorn). Är rätt beroende, och nykär, och frälst. Älskar sånt här. "Jungleland" är verkligen sinnessjuk. Känns väl på gränsen till progressiv rock nästan? Är i och för sig rätt dålig på genrebeteckningar, men det känns inte helt fel. Klassisk musik kan jag tycka är intressant, men det känns som en riktig djungel eftersom jag aldrig vet vilken inspelning av x-verk av känd kompositör ifrån 16/17/1800-talet jag skall välja.
Actions
-
-
-
TheBeasley
... som på grund av den sjukt bra musiken ifrån Göteborg, Håkan för att nämna min största favorit då, men även Broder Daniel, Tough Alliance t.ex... Det gör ju lite till att vara ett fan av Håkan och samtidigt vara lite av en Göteborgsromantiker - det sjungs ju mycket om lika gator, ställen & platser, krogar o.s.v. i hans musik, så det är ju lätt hänt...). Nej du det har jag faktiskt inte tänkt på. Tittar väldigt sällan på musikvideos, å har nog bara lyssnat på den versionen cirkus två gånger, men skall lyssna och känna efter lite...
Actions
-
TheBeasley
Fast du kanske redan hört låtarna o.s.v. om du nu sett honom fyra gånger, vilket är fyra gånger fler än vad jag sett honom. Synd att upptäcka honom så sent. Hoppas man får en chans att se honom live innan han går i pension (han spelar ju faktiskt ikväll i Stockholm). Hur kommer det sig att du inte lyssnar på honom när du är ensam, och vad tycker du om honom överlag? Nej det är sant. För mig kommer det naturligt att söka mig till nya genrer och band/artister hela tiden. Har väl med den själva musikaliska nyfikenheten att göra. Känns som att det går hand i hand, att om man är verkligt intresserad av musik, att hela tiden försöka spränga sina egna gränser (alltså ens musikaliska preferenser, eller hur man skall uttrycka det). Trevligt. Var i Stockholm (det är ju rätt stort menar jag)? Nä då, jag är väl Göteborgare i hjärtat skulle man kunna säga. Fast egentligen inte. Men jag är i alla fall uppväxt i Göteborg och tycker om staden (lika mycket på grund av staden i sig, som på grund av...
Actions
-
TheBeasley
Jaså, how come? Känns som att intresse för film borde gå hand i hand med ett intresse för serier, men det kanske det inte alltid gör...? The Wire har jag sett. Fantastisk jävla serie. Älskade varenda jäkla liten del i den serien, ner i molekylnivå älskade jag den. Tyckte genuint om alla karaktärer förutom kanske Marlo (vilken bitch!): Stringer och Avon hade ändå lite integritet och ärlighet tycker jag, Marlo var bara en idiot till the point of lunacy. Mina favoritsäsonger är första och fjärde. OK schysst. Får bli den då, efter grovt Bruce-nötande. Nej inte fram till igår faktiskt. Lyssnade igenom "Darkness..."-skivan igår och blev helt sanslöst förälskad. Idag har jag nog lyssnat igenom skivan 10+ gånger, ingen överdrift. Satan vad bra den är. Har ju alltid gillat det jag hört av honom och så, men aldrig riktigt grävt och lyssnat på allvar, men damn vilken skiva. Upptäcker nog honom på allvar nu. Jag går verkligen i god för den skivan. Alla låtar är fanimej helt kanon.
Actions
-
TheBeasley
Eller man har ju alltid tid, det gäller bara att "ta sig tiden", så att säga. Men lägger det egentligen hellre på musik & filosofi. Ska lyssna på den The Band-skivan då. Har för mig att användaren Eitzel på flashback (en av mina favoritanvändare) brukar upphöja The Bands självbetitlade till "världens bästa skiva någonsin". Vad tycker du om den? Fan vad fett. Får lyssna även på den då. Även om jag har både "The Ghost Of Tom Joad" och The Band-skivan som ligger lite ivägen just nu, samt "The Infamous" (som jag lyssnar på i skrivande stund), som jag inte får nog av. Nej det är verkligen samma här. Det är roligt med så extremt breda människor (smakmässigt) som du. Eller ja, i stort sett så har hela min umgängeskrets ett brinnande intresse för musik (hälften gick på musikgymnasium precis som du), men vi delar rätt sällan smak. Eller ja, min närmaste polare lyssnar på blues och jazz o.s.v. för hela slanten och dit har jag inte riktigt kommit än. Men någon dag så... Du är ifrån Stockholm va?
Actions
-
TheBeasley
Precis som jag gillar det då (när musiken tar över helt gentemot andra intressen)! Nej men såklart, det är egentligen bäst och mest givande att hålla upp en rätt god balans gällande vilka former av kultur man intar. Men det är samma för mig, jag har nästan helt slutat titta på film i förmån för ett groteskt stort intagande av musik (och även mycket större tid spenderande på läsning). Mitt filmintresse var i och för sig aldrig lika stort som ditt verkar vara, men såg ändå på film en hel del, även om jag aldrig utvecklade någon viss specificerad smak. Men jag föredrar musik och litteratur framför film faktiskt, även om film är jävligt trevligt det också - men jag tittar i princip bara på serier nu för tiden. Jag vill mest se dom där filmerna på grund av att RZA samplat dom, haha. Ska kika in recension(erna) av dom filmerna Shogun Assasin tagit ifrån, blev sugen nu när du pratade om dom. Ärligt talat blev jag lite sugen på film överlag nu, men känner att jag inte riktigt har tiden.
Actions
-
TheBeasley
OK, då får det bli The Band snarast (en ny Sabbath-skiva är jag nog inte redo för än, måste kötta igenom deras debut minst en handfull gånger till för att lära känna den bättre). Ja jag tycker om "Harvest" som fan och har varit jättesugen på en annan skiva med honom men inte riktigt vetat vilken skiva jag skall söka mig till efter "Harvest". Dom flesta verkar eniga om att den skivan är en bra startpunkt, men sedan går åsikterna isär om vilken skiva man bör hoppa på efter. Hur som helst gillar jag den skivan som fan, den är sjukt härlig att gotta ned sig i med en kopp kaffe en lördagskväll (jag är inte direkt den som springer på klubbar i innerstan, så kaffe en lördagskväll är kanske något som låter trist i andras ögon, men verkligen inte i mina - speciellt inte med välvald musik). Får blir "After The Goldrush" då om du insisterar, har ett vagt minne av att jag hört den innan, men kan inte ha varit särskilt mycket av den eller särskilt noggrant lyssnande eftersom jag knappt minns den.
Actions
-
TheBeasley
av tidningen The Source när den först kom. Såhär säger RZA om produktionen på Liquid Swords och Only Built 4 Cuban Linx (älskar detta citatet): "...and everything was recorded in my basement. No engineer, no assistant engineer. I did everything on that shit. The only two albums I did with nobody fucking with me was Linx and Liquid Swords. I was on a mission. To make all those early albums took three and a half years of my life. I didn't come outside, didn't have too many girl relations, didn't even enjoy the shit. I just stayed in the basement. Hours and hours and days and days. Turkey burgers and bluntes. I didn't know if it was working. But nobody could hear or say nothing, no comments, no touching the board when I leave. Everything was just how I wanted it."
Actions
-
TheBeasley
... t.ex. Inte så fett "delivery" som man brukar säga. Only Built 4 Cuban Linx har något mindre tunga beats (men ändå tunga, det är ju ändå RZA vi snackar om, t.ex. "Ice Cream" på skivan är bland det coolaste beatmässigt någonsin), och även den plattan har grymma gästinhoppare (Nas lägger en av sina fetaste verser öht på "Verbal Intercourse" - för övrigt den första snubben som inte var med i klanen som fick vara med på en Wu-skiva, respekt!!!), och Raekwon fixar egentligen biffen... Nä jag vettifan. Svårt att säga. Men det är mina favoritsoloskivor med klanmedlemmarna i alla fall. Värt å spana in när du köttat deras debut lite mer om du är sugen. Vill betona beatsen på skivan dock: gillar både beatsen på OB4CL och Liquid Swords mer än på 36 Chambers, tycker man märker att RZA utvecklas hela tiden. Båda skivorna räknas ju som "klassiker" bland hiphop-heads, och vad jag vet var OB4CL en av dom första, om inte den första, som fick det prestigefyllda "5 Mics" (fem stjärnor)
Actions
-
TheBeasley
Har du någon koll på den typen av filmer, som RZA samplar ifrån förresten? Vet ju att du är extremt filmintresserad och så (samtidigt får du gärna passa på att länka din blogg där du recenserar filmer, har glömt av adressen - brukade titta in där då och då "back in the day" of 2011-12 har jag för mig). Jag har bara kommit till Method Man, Raekwon och GZAs solokarriärer men Ghostface är väl näste man att undersöka. Svårt att säga: GZAs "Liquid Swords" är egentligen lika bra som Wu's debutskiva 36 Chambers och har massvis med sjukt feta beats av RZA samt tunga verser av både GZA och inhoppare (Method Man lägger en av sina fetaste verser på den skivan, på låten "Shadowboxin'" och Ghostface lägger en ruggigt fet vers på "4th Chamber"), plus väldigt, väldigt, väldigt coola samplingar ifrån filmen Shogun Assasin. Det enda som den faller på lite för mig, är att GZA är något anonym och tillbakadragen som rappare, till skillnad ifrån sjukt karaktäristiska rappare som Method Man och Ol' Dirty...
Actions
-
TheBeasley
Drar också igång "The Infamous" nu bara för att du spelar den. Blir så sanslöst taggad på dess djuriskhet av att bara tänka på den. Alla beats på den skivan är så oändligt feta, trots att benstommen är tunga trummor och djuuuup bas. Älskar andra versen av Big Noyd på "Give Up The Goods": "Yo it's the R A DOUBLE P..." och sen hur han rimmar "definitely, 'til the death of me...". Klingar så härligt i munnen. Lyssna även extra noga på hur Raekwon & Ghostface (ifrån Wu) på låten "Right Back At Ya" (GROTESKT MORDISKT BEAT för övrigt, verkligen djävulskt) tradear lines, alltså kör varannan rad hur snyggt som helst + Prodigys fruktansvärt feta inledningsvers på "Shook Ones". Alltså den är verkligen definitionen av "badass": "We be the infamous, you've heard of us, official Queensbridge murderers, the mob comes equipped for warfare..."
Actions
-
TheBeasley
... för sin galenhet... och så vidare och så vidare. Ja, Sabbath-debuten är grym. Ska definitivt lyssna mer på den (och dom som band). Ifall du har någon annan skiva (behöver inte vara Sabbath eller hårdrock öht) så släng den i ansiktet på mig så skall jag ta och lyssna. Är i lite av en upptäckarfas där jag smälter så mycket som bara går.
Actions
-
TheBeasley
Fånigt vis?!?!?! (haha). Jag tycker det verkligen är hur fett som helst. Dom coola samplingarna ifrån den typen av filmer var det som fick mig att fastna för Wu från första början faktiskt. Ger musiken en extra dimension. Flera av Wu's soloplattor har ju samma typ av samplingar av RZA (Liquid Sword av GZA t.ex. använder sig RZA väldigt mycket samplande av filmen Shogun Assasin bland annat). Jo, U-God är väl inte den bästa egentligen och han är väl den som brukar få mest skit. Jag gillar i alla fall hans sjukt brutala röst. Låter ju verkligen som en mordisk psykopat, typ. Men alla har sina styrkor: Inspectah för sjukt snyggt ihopsnickrade och smarta texter, Ghostface för sitt härligt hetsiga flow (gillade inte hans hetsighet förut, men nu älskar jag den) och sina gatuberättelser, RZA för sina sinnessjukt coola beats (speciellt på Liquid Swords och Only Built 4 Cuban Linx - soloskivor med GZA respektive Raekwon), Method Man för kanske hiphopens skickligaste floware, Ol' Dirty för sin...
Actions
-
TheBeasley
Okej, vad schysst. Är lite taggad på att gräva djupare ned i Roots diskografi faktiskt. Får bli någon av skivorna du nämnde snarast, när jag blir taggad på hiphop igen (fallit tillbaka i gamla hjulspår lite det senaste - Stone Roses t.ex.). Lugnt, jag gillar också beskrivningar av exakt samma anledning: kan vara lite svårt att greppa en hel skiva eller artist eller till och med låt första gången man hör den, då är det skönt att ha vissa saker eller referensramar man kan nosa sig fram till för att på något sätt kunna ta tag i det man hör. Varje gång jag lyssnar på en ny skiva t.ex. läser jag säkert minst fyra-fem recensioner av skivan medan jag lyssnar, för att få mer att stå på, å få in andras perspektiv på det hela. Samt naturligtvis, söker på skivan eller artisten på flashback.... (:D). Håller med. Just det där Malcolm X-talet fick mig att kolla upp honom närmare, samt vilja se filmen Malcolm X med Denzel W (en av mina favoritskådisar hehehe). Mycket fascinerande person.
Actions
-
TheBeasley
Skivan (Sabbaths debut) är fan grym alltså. Gitarrsolot i "N.I.B" är verkligen nervkittlande. Och jävligt härligt basspel i vissa låtar, väldigt svängigt sådär.
Actions
-
TheBeasley
"But as the world turns, I learned life is hell//Living in the world, no different from a cell". Och folk säger att hiphop bara handlar om horor... Lyssnade igenom Wu's debut två gånger idag fram å tillbaka på vagnen/bussen (därav inget skrobblande - iphonen skrobblar ej heheeh), sjukt härlig känsla. Ska nog lyssna igenom Sabbaths debut nu dock. Är taggad. Fan vad jag manglar på med text förresten. Du kan skära ner på lite saker om du vill, så du inte känner att du behöver sitta å skriva doktorsavhandlingar i princip... Haha.
Actions
-
TheBeasley
Fett att du lyssnade igenom 36 Chambers. Känns som att det ofta, när "hiphop-heads" skall enas om en skiva som är "the one", alltså den som står över alla andra plattor, så är det antingen Illmatic som gäller, eller just 36 Chambers med Wu-Tang. Kul att du redan hittade verser du gillade o.s.v. Jepp, det är Masta Killas enda vers på debutskivan, men det är en av dom starkaste verserna på plattan tycker jag just för att han flowar så originellt och "outside the box". "What justifies the homicide when he dieees?". En av dom bästa låtarna på den plattan tycker jag: alla verser är verkligen grymma, utöver Masta Killas gillar jag Ol Dirtys bäst, samt inledningsversen "Raaaaaw Ima give it to ya" och Inspectahs såklart (Inspectah Deck är min favorit i Wu förresten). Ol Dirty är alltid rolig att lyssna på, för att han rappar som ingen annan med sin skrik-vrålande-rap-stil. "Ima stick pens in your head like a fucking nurse!". C.R.E.A.M är ju bara en sanslöst sorglig låt egentligen.
Actions
-
TheBeasley
.... lyriken inom hårdrocken. Då passar ju Kwelis teoretiserande jävligt bra. Han lägger för övrigt en rätt skön vers på Kanyes debutplatta... Nu minns jag inte låtnamnet bara för det men ändå. Respiration är grym, lyssnade på den inatt, men överlag måste jag nog säga att min favoritplatta (med någon av dom) är Ecstatic alltså... Gillar beatsen som fan på skivan. Beatsen på den skivan drar upp en känsla i mig, men hittar inget ord som beskriver känslan: elektriskt kanske? Eklektiskt?
Actions
-
TheBeasley
... som verkligen sätter stämningen. Utöver "Shook Ones Pt II" (som innehåller raden "Sometimes I wonder "do I deserve to live?", or am I going to burn in hell for all the things I did? - en av dom bästa raderna överhuvudtaget), så rekommenderar jag låtarna "Survival Of The Fittest" (sjukt fett beat, läskigt piano i den låten - öppningsraden är en av dom mest samplade och citerade raderna öht inom genren, "There's a war going on outside no man is safe from...") och låten "Eye For A Eye" (ja, låtnamnet är grammatiskt inkorrekt haha) där Nas lägger en av sina fetaste verser någonsin, lyssna på hur jävla briljant han leker med orden... "A drug dealers dream...". Lyriken är jävligt "målande" som det brukar heta, inte samma filosofiska prägel som t.ex. Nas ibland kan ha, utan det är mer konkret och rakt-på-lyrik om gatuvåld/gatustrider o.s.v. Konstigt att inte hela plattan finns på Spotify (den gör det för mig då jag har den nedtankad och inlagd på Spotify). Förstår det där om trött på
Actions
-
TheBeasley
... rekommendera dig den Oscars-nominerade dokumentären om hans liv, "Tupac: Resurrection" ifrån 2003 (http://en.wikipedia.org/wiki/Tupac:_Resurrection). Jag fastnade först för honom efter den dokumentären, eftersom hans musik blev så oerhört stark när man fick se vilken krigarsjäl han verkligen var. Kan nästan sträcka mig så långt att den är sevärd för alla, oavsett om man gillar hiphop eller inte. Sjukt inspirerande som människa. Mobb Deep är grymma. Upptäckte dom för ungefär ett halvår sedan. Skrev ju lite om låten "Shook Ones Pt II" i min lista över dom tio bästa låtarna. Den skivan fokuserar verkligen på djupa basgångar. Överlag ganska sparsam produktion (till och med för att vara 90-talet, som ju överlag är ganska sparsam med produktionen, om man jämför med det moderna 2000-talets "Kanye West-produktioner" om du förstår vad jag menar), så kan vara lite svårt att sätta sig in i och fastna för direkt, men musiken är verkligen ödesdiger och det är jävligt schyssta pianosamplingar...
Actions
-
TheBeasley
Förstår. Mitt hiphop-lyssnande är också rätt begränsat faktiskt. Eller ja, i perioder på två-tre veckor lyssnar jag uteslutande på hiphop, men sedan kan det gå ett halvår innan jag plockar upp någon skiva inom genren igen. Finns det några fler plattor med Roots du verkligen gillar? Jag har hört massor med låtar ifrån olika skivor med dom jag gillar, men inte lyssnat igenom en hel skiva ifrån första till sista spåret förutom deras två senaste skivor i princip. Samma här: Eminem var öppningsporten. Gissar på att det var så för miljoner vita medelklassungar runtom i världen som tyckte att Biggie och Pac var lite för farliga... Eller något. Läste ett halvkul inlägg på flashback som sade någonting i stil med att "Eminem är Britney (Spears) för pojkar". Naturligtvis stämmer det inte alls egentligen, eftersom Eminem både skriver sin egen musik, samt gör det intelligent, men det träffar ändå en viss talande punkt. Oavsett om du gillar 2Pac eller inte, så måste jag verkligen rekommendera...
Actions
-
TheBeasley
Får svara på allt imorgon då jag håller på att avlida av trötthet just nu, men ska bara inflika detta: lägg extra märke till Inspectah Decks inledningsvers på "Protect Ya Neck" som är en av mina all time favourite-verser överhuvudtaget inom hiphop, alltså "I smoke on the mic like smoking Joe Frazier..."... Alla verser av Method Man är fantastiska på plattan, han har oerhört karaktäristisk, "rökig" röst som man lägger märke till nästan direkt, och han flowar helt sjukt härligt trots att hans texter inte är mer än skryt-skryt-skryt. "CREAM" är en av världens bästa låtar, hiphop or no hiphop liksom. Wu-Tang Clan aint nuthin... är sinnessjukt kaxig. Sista versen på "Da Mystery Of Chessboxin" är sjukt härligt, o-ortodox-rapstil. //Osammanhängade grejer på grund av trötthet. Svarar på det du skrev imorgon.
Actions