Lyrics
Nittiofyra hade jag ett fast jobb
På Pååls bagerier
Tills jag började med tequila
Och blev trummis i en ny orkester
Sen sa dom på Pååls att några skulle gå
Och det betydde Karl-Johan, Andreas och jag
Jag hade inga barn då
Men Karl-Johan hade två
Så det tog hårt på honom
Det var nästan alltid svart i tankarna
På Långedragspaviljongen
Där jag nästan alltid satt med pensionärerna
Under båtsäsongen
Och vi såg på dom unga och glömska
I båtar och i varandras armar
Och tänkte "Skuld och lidande väntar på er
Fortfarande"
Har gått på knä så många år i den här staden
Men jag svär att jag hörde Frälsningsarmén
Sjunga om att lämna allt bakom sig
Första gången jag såg dig
Och jag svär att jag hörde lastbilar från E4:an
Dundra förbi där utanför
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö
Lena ville ifrån kranarna och indieklubbarna
Det var då Lena, nu vill jag alltid stanna
Min lille son ler mot manshororna
När vi går förbi hand i hand vid Fiskekyrkan
Och ändå Hurricane
När de skrev om mig i tidningen sa du som det var
"Glöm det aldrig Håkan, parkbänken är aldrig långt borta –
Men den gamla goda tiden, nu kommer den aldrig tillbaka..."
Men jag svär att varenda fyllo på varenda bänk i varenda hörn
Hälsade på oss, natten jag fann dig
Och jag svär att jag aldrig sett stjärnorna tydligare ovanför
Natten vi kysste all skit vi gått igenom här adjö...
Adjö...
